måndagen den 12:e mars 2012
Auto da Fé
söndagen den 4:e mars 2012
Går som rädd runt del nummer ett av åtta men
Snart väntar förhoppningsvis Georges Simenon som kvällslektyr. Sålänge Buzzatti, Cărtărescu samt William Todd Schultz intressanta ”psychobiography” An Emergency in Slow Motion – The Inner Life of Diane Arbus.
måndagen den 27:e februari 2012
Tänkelust (tankelust)
Funderar över kritiken och läser om Per Svensson. Tycker om spåren; allmänbildningen, läsningen av Berättelsen, konflikter eller upplevelser som driver, vidare, vidare. Tänker att självkänsla är hans viktigaste muskel, hans och andras. Den avslappning och den nonchalans som orädslan ger texten. Som i sig driver på i konflikt och upplevelse. Och att allt är berättelse. Som att sitta här om förmiddagen. Veta att grannarna på andra sidan muren firar någon slags högtid, även idag, och sitter i ring runt en man som är minst 180 år gammal. Han är helt täckt i vita kläder och pinglar i en liten klocka medan en dam från samma generation sjunger monotont. Framför dem ett hav av blommor och korgar med frukt. En yngre familjemedlem håller ett reklamskrikande paraply över dem mot solen. Berättelsen fortsätter, driver.
måndagen den 20:e februari 2012
In i glashus
Stefan Helgessons essä om Pramoedya Ananta Toers Burukvartett (vars avslutande del utkommit) är läsvärd. Ställer vettiga frågor, belyser från givande håll. Hamnade nyligen i ett samtal om varför det är värt att ta sig igenom denna indonesiska digra förtäljning, trots att den emellanåt har brister som kan få en att tveka. Tycker det blir uppenbart längs den långa vägen. Den är viktig. Den är en tillgång, som bjuds oss tack vare översättning och utgivning. Helgessons argument om kollektiv produktion är bra att ha i minnet när språket gör en fundersam. Men läs. Öppna för de perspektiv den har möjlighet att ge.
fredagen den 17:e februari 2012
Formfasthet
Som i förbifarten ägnade jag två kvällar åt Andrea Camilleris Rounding the mark (då det stundtals är omöjlighet att hålla ögonen öppna för just annat i dessa tropiska kvällstimmar). Högst njutbart. Försöker i tanken att ringa in vad det är han lyckas så väl med. Snabba, varma historier. Lokala, karaktärsburna aktualiteter. En yta utan ytlighet? Lättsamhet att inte irritera en (till skillnad från det enda tillfälle då jag stängde av tvversionen). Inte annat än korta stunder, då Ingrid och Montalbano måste göra uppdrag ihop och lustigheterna plötsligt går över i något shablonartat av manlig eller italiensk eller bara förlegad karaktär. Det är lätt glömt. Till exempel av att jag andra gånger skrattar högt åt formulering eller rapphet. Och maten! Som den tofu och tempegödda läsaren tycker lyser i neon ut ur beskrivningarna. Ah, ljuva förbifartsprosa emellanåt. Den enkelheten.
tisdagen den 14:e februari 2012
måndagen den 6:e februari 2012
Il deserto
Jag är mycket fascinerad.
tisdagen den 31:e januari 2012
”Det blir morgon. Det är stilla och mycket varmt”
Så, Mot ljuset av Elin Boardy utspelar sig i sydostasiens Malaya ett par år efter krigsslutet. Karttecknaren Elly 24 år har rest dit tillsammans med systern Annie och hennes nyblivne make Laurids. Istället för smekmånad gör han sin läkarpraktik hos den något äldre läkaren Thomsen, tillika plantageägare. Med på resan, av oklar anledning, finns även Laurids ungdomsvän Niels, en rebell i sammanhanget, politiskt alldeles uppenbart, men även på fler sätt skall det visa sig. Större delen av tiden bor de på ett för tiden klassiskt resort. De dricker drinkar och socialiserar med engelsmännen. Vissa dagar fylls av exotiska små utflykter, andra slår de ihjäl genom att göra just ingenting. Elly tecknar. Hennes konstnärsdrömmar får extra fart och liv i miljön som omger henne. Handlingen, i all sin enkelhet, tätnar allteftersom. Landet befinner sig en turbulent tid och tryggheten är inte att ta för given.
Boardy skriver på ett sätt som berättar. Det är en slående behaglig prosa att följa. Dialogdriven. Korta stunder i dessa människors gemensamma vistelse gestaltas med mod att låta tiden emellan vara tyst. Så sakteliga vecklas historien fram, med Elly som central punkt och iakttagare. Det är personligt och skört, hela tiden nära Ellys unga och upptäckande känsloliv, samtidigt stiligt tillbakahållet och luftigt. Inre liv lyfts fram utan att det blir introvert. I motsats till C:s iakttagelser finner jag i alla fall en estetisk linje som har värde, i Boardys återkommande passager om kroppslighet och anatomi. Ellys kropp när hon springer genom djungeln. De två älskande männens kroppar. Elefantens kropp i dödsögonblicket. Starka, närvarande bilder som gör läsningen nästan taktil. Och sammantaget ger dessa återkommande fysiologiska passager en slags ton åt det övriga. En närvaro av något annat, en puls genom blodet. I korrespondens med Ellys ständiga tecknande.
I övrigt är det precis det där sympatiska, blygsamma, måttfulla, lättsamma. (Låt mig för tillfället slippa gå in på den minimala om än ytterst irriterande fadäs att författaren missbrukar beskrivningen av att någon rycker på axlarna, eller att alla gör det oupphörligen…) Mot ljuset tål mycket väl att läsas. Den underhåller och den tilltalar. Är trevlig i ordets betydelse utan citationstecken.
onsdagen den 25:e januari 2012
”Jag flyter som ett lik i en å”
”Boken är ett monster med vilket jag formar ett underligt cerebralt timglas: ju mer jag klär av mig i den, desto mer fylls jag och töms det.”
söndagen den 22:e januari 2012
Analog
Men böcker har jag, så det räcker och förmodligen blir över. Väl packad och på väg insåg jag dock att det endast var allvarligt material av manliga fabbros. Mitt i flygplatsstressen tömde jag således myntfacket och slet med mig Elin Boardys Mot ljuset som jag med stor behållning ägnat de första kvällarna åt. Missade trots uppmärksamheten hennes Allt som återstår. Men att landa i den 33-gradiga hettan, med allt vad det innebär vad gäller matthet och tankesus, och ha Boardys enkla roman om en resa till Malaya i mitten av fyrtiotalet var av godo. Låt mig återkomma snart om varför.
söndagen den 8:e januari 2012
Spänning
tisdagen den 27:e december 2011
overlays
"For you,
I am wretched as like visible as as
lightning, a tutor, I am a whore, visible as ...
like a virgin, a trick, I am visible as ...
visible as like a tutor, a gift.
For you, as become a tutor, sublime,
For you, I am become thunder,
For you, moonlight, I am a whore, a gift.
[...]
Paul Chan?"
Senare läste jag: Paul Chan by Nell McClister.
lördagen den 17:e december 2011
Total
torsdagen den 15:e december 2011
Pur
tisdagen den 13:e december 2011
Åter träff
(Men också, hur illa ställt det är med min förmåga att finna lyssningsmöjlighet på Noréns drama alternativt samma teaters handhavande av dito möjlighet. Gärna tips om finnes.)
måndagen den 12:e december 2011
söndagen den 4:e december 2011
[...] but of otherness.
torsdagen den 24:e november 2011
Fact
måndagen den 21:e november 2011
Town of the Exhumation
To rip me out my little dry soul my.
Little white grin that meets.
At the back.
Ur Plainwater, Anne Carson
tisdagen den 15:e november 2011
Anknyt
onsdagen den 9:e november 2011
Tvättar händerna och fortsätter som om inget hade hänt.
måndagen den 7:e november 2011
Postering, utröna
Kvinnor i gröna kappor och röda blusar
leende kinder fläktade av aftonsolens glans
och en spetsig pagod av vitaste elfenben
som höjer sig mot kvällsmolnen, fängslande mängder
av svårgripbara idéer om tiden








