Det är en källa, riktigt

Aesthetica Magazine,
förslagsvis inledningsvis
Grayson Perry om konstnärsrollen och chockens värde.

liten, snäv, åtsittande, hopklämd, knapp

Under förmiddagen uppgivenhet över den så nationellt smala bokutgivningen i höst. Eller kanske värre än, de svenska mediernas smala rapportering av den smala utgivningen. Svea, Svea och åter Svea. Så känns det. Till och med på P1. (Och det med det stundande Afrikatemat) Får någon slags syltig känsla av att ankdammen är för liten. Att inget förvånar. Det är de gamla vanliga medianamnen, ännu en bok, ännu en stylad bild. När skall kultursidorna gå in i fasen av att lära ut varje dag, skaka till och skriva om något vi inte hört talas om? Så ofta.
Min dag leder mig annars, passande nog, in på Japan. Akiko Yosanos sensuella diktning (ellerströms), Monica Braws Trollsländans land: Japans historia (Atlantis) och Kenzaburo Oes The Changeling (Grove Press) (även om översättningen enligt The Guardians kritiker Christopher Taylor inte är bra nog) skulle jag exempelvis mycket hellre läsa än... mycket annat.

Time

Så värt, Johannes Anyurus radioprogram, om tiden och livet, partiklarna och minustecknen, BMXen och åren, 90-talshiphopen, vännen och cancern, religionen och filosofin, känslan, tanken, dikterna han skrev och skriver.

och omsluter tankeinnehållet som kuvertet famnar brevet

Sent igår kväll såg jag ett par avsnitt av gångna veckans In Treatment. Serien förundrar mig, inte på samma sätt men väl i samma omfattning som tidigare bekantskaper från HBOs digra stall har gjort. Jag är inte särskilt van eller för alla del bruten av tv-mediet. Har inte innehaft någon på nära på decennier. Inte intresserad. Liksom naken inför allt det man inte vill utsättas för som man möter därigenom. Det gör mig naiv och försvarslös inför upplevelsen, men med rätt val kan det onekligen vara en tillgång. Upplevelserna desto vansinnigare och muskulösa. Besvikelserna för handen rätt fram till avstängningsknappen. Omgående.
Under gårdagskvällen när jag satt där framför Paul och de andra måste jag hålla koncentrationen. Hela tiden glider jag ur rummet och betraktar händelsen, konstaterar hur bra det är, analyserar, beundrar, istället för att bara ta in vad jag ser. Vill pausa, titta upp från boken om det hade varit en bok, stanna i ögonblicket. Och kommer att tänka på en artikel Thente skrev om romanen och tv-serien för ett tag sedan - Boxen är den nya romanen. Det är värt att begrunda. Se fördelarna och dess motsatser, kanske en lagom dos av varje medie och inte missa det nödvändiga från varje. Jag vet inte hur pass vanligt det är att storläsarna upptäckt och kapitulerat inför de "nya" tv-alternativen. Men det vore sorgligt om de som uppskattar en god berättelse, betraktelse, gestaltning, förverkligande lät dessa bidrag gå dem förbi.

Det händer att man undrar

var gränsen mellan kulturdel och tre blad går. Hände mig idag. Den anlände som om den vore en kulturdel i en stor svensk tidning. Samtidigt var det bara tre blad. Om man lekte att den såg ut som tidningar såg ut förr, vecklade ut den och vände på den, så var den tre blädder lång. En. Två. Tre. Jag blev lite tagen. Tre? Jag skulle kunna gå närmare i på saken och beskriva hur stora bilderna var och hur många sidor som gick åt till att stolpa tv-kanalernas utbud. Men jag tror jag står över det.

Väldigt väldigt synd, och mycket bra, och genialt.

Jag tillhör skaran av trogna hängivna beundrare av det kulturella utbudet i P1. Man, i detta fall jag, kan säkerligen tycka mycket om diverse förändringar och skiften i just detta utbud, men den diskussionen lämnar jag i dess helhet där hän. Istället tre kortar nedslag.

Först det sorgligaste av det sorgligaste: Programmet Schüldt finns inte mer! (Jag vet att jag är sen, upptäckte det under julhelgerna men har inte klarat av att skriva om det tidigare, ungefär så.) Kan inte för min vildaste fantasi förstå hur en bestämmande hjärna kan, faktiskt kan, fatta beslut om att lägga ner det. Programmet liknade inget annat. Inte nog med att det på många sätt visade prov på stort kunnande och breda utgångspunkter, själva formen - filosoferande reflektioner om så gott som vad som helst tillsammans med riktigt intelligent musikalisk konst - skapade en magi. Ett radioprogram att uppleva. Jag fick som vana att ta långa lantliga promenader om söndagarna med denna Schüldska tillvaro som en livsinjektion i öronen. Stimulerande och rogivande. Stilfullt! Finns kanske ingen anledning att vältra mig i sorgligheten över att det är över... Vad man kan göra är att genast gå in och ta del av den avslutande säsongens program samt anteckna spellistorna.

Låt mig gå vidare till ett gladare ämne. Biblioteket är enligt mig ett mycket bra litteraturprogram. Nu äntligen, meddelar redaktionen, finns deras program att ladda ner och prenumerera på. Själv ägnade jag mig häromkvällen åt att lyssna på alla fyra bokcirklar om Joseph Hellers Moment 22. Konstruktiva, spånande samtal i underhållningsform. Mycket trevligt.

Så, för att rama in och skapa balans med min första sorgliga reflektion vill jag avsluta med något lika känsloladdat. På väg hem från en lång dag satte jag på radion för att träda in i det angenäma rummet Radioteatern Klassiker. Jag hade missat den inledande presentationen och placerades med andra ord rakt in i dramat. Jag var genast fast. Rent av underbara skådespelarinsatser och en flödande, upprörd idétext i en dramatisk komposition av lyhörd dialog och effekt. Texten tycktes mig fluorescerande av poetisk närvaro. Favoriten Erland Josephson spelade en av rollerna. Inte nog med att Josephson givetvis är en av de allra skickligaste, och att jag vid flera tillfällen hört honom formulera sig förunderligt klokt om skådespelaryrket och dramatikens kraft och förmåga som konstform. Rent hantverk att kunna förädla text på det sätt han gör. Därutöver, vilken röst! Jag försökte ringa in vem som författat dramat, men blev inte klok på dess ursprung. När så pjäsen nått sitt slut meddelades dess titel: Magasinet av (självaste) Erland Josephson, i regi av Anders Carlberg. (Repris sent nu på lördag.)

Alltså, tre omistliga auditativa kulturnedslag!

Ett Fantastiskt radioprogram av en Fantastisk kulturredaktion om ett Fantastiskt författarskap.
Låt inte tillfället gå dig förbi!

SR Biblioteket 20081208; J. M. G Le Clézio.