Mellanmänskligt

Märker att jag vissa dagar, under innevarande period (tänker jag och märker att jag väljer att se det som just en period, det vill säga något som har med tid att göra och som har en tänkt ände), ägnar mig åt ett slags preventivt bloggande. Planerar på ett nytt sätt. Detta vill jag skriva om, och detta andra kan jag nämna i förbifarten. När så en stunds stiltje uppstår skyndar jag mig att lägga ut en rad om det där som endast skulle nämnas. Och allt som oftast fylls eftermiddagen av annat än det där längre skrivandet. Så kan det gå. Så får det vara. Tänker jag.
Två hastiga länkar just nu alltså: Ai Weiwei och Joakim Stenshäll. Oerhört intressant. (Den senares sätt att som material till sin avhandlingsplan använda fiktiva recensioner från framtiden är lysande. Och Buber och Bachtin. Det här vill jag läsa!) Vad eftermiddagen erbjuder återstår att se.

kokande, hörde ni det, kokande

Fredagkvällen gav föreställningen Den falska människan från 1981 av Marie-Louise Ekman. Georg Rydeberg. Lysande teaterkonst enligt mig. "I Den falska människan framförs ”scenmonstret” i full frihet -eggad och pådriven av en författare och regissör som kanske förstod honom bättre än någon tidigare -som en åldrad, ensam, självupptagen och skarptungad egoist i blixtrande dialoger med sina motspelare. Den falska människan är absolut radioegen dramatik som lanserar Marie-Louise Ekman som nyskapande dramatiker och samtidigt blev en lika originell som magnifik avslutning av Georg Rydebergs skådespelarbana." enligt presentationen. Ikväll, 20.03 P1, går den i repris.