I Den gröne riddaren av Yang Mu (Tranan) läser jag kanske om allt, allt man kan behöva läsa om. Jag vet inte ännu. Är fortfarande upptagen av att bara befinna mig i dikterna. De försätter mig i ett tillstånd av underligt lugn. Långsamt sträcker sig handen efter kaffekoppen. Långsamt ställer den tillbaka den. Bläddrar. Stannar. 1963 skriver han i "Lönnens känsla":
Kvinnor i gröna kappor och röda blusar
leende kinder fläktade av aftonsolens glans
och en spetsig pagod av vitaste elfenben
som höjer sig mot kvällsmolnen, fängslande mängder
av svårgripbara idéer om tiden
