I Den gröne riddaren av Yang Mu (Tranan) läser jag kanske om allt, allt man kan behöva läsa om. Jag vet inte ännu. Är fortfarande upptagen av att bara befinna mig i dikterna. De försätter mig i ett tillstånd av underligt lugn. Långsamt sträcker sig handen efter kaffekoppen. Långsamt ställer den tillbaka den. Bläddrar. Stannar. 1963 skriver han i "Lönnens känsla":
Kvinnor i gröna kappor och röda blusar
leende kinder fläktade av aftonsolens glans
och en spetsig pagod av vitaste elfenben
som höjer sig mot kvällsmolnen, fängslande mängder
av svårgripbara idéer om tiden
2 kommentarer:
På bokmässan hörde jag en vacker uppläsning ur samlingen, av översättaren. Lugn. Ja.
Det hade jag mycket gärna hört jag också. Det finns en konkretion som jag kan tänka passar för uppläsning...?
Skicka en kommentar