Strö

Tre boktips nådde mig.
Repetitionen av Eleanor Catton
Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron
och
Ru av Kim Thúy

Den första, för er som liksom jag inte är uppdaterade, når en flicka. Vars storasyster haft ett förhållande med en äldre lärare. Som, flickan alltså, ger bikt under saxofonlektionerna. Som upptäcker en annan flicka. Som inleder ett förhållande med en menlös levare. Som hamnar i skuggan. Och i fokus. Samtidigt sägs det handla om brytpunkter mellan lögn, sanning, verklighet och overklighet. Debut, hyllad, prisbelönt. Wahlström & Widstrand ger ut.
Den andra. Författaren minns sin mamma och hennes trasade minnen från ett våldsamt Europa. Platsen är Tel Aviv, tillståndet överlevande. Då och nu blandas. Försöken går till att förstå. Kontraster och motsatser. Första boken av tre. Obligatorisk läsning i israeliska skolor. Weyler Förlag ger ut.
Den tredje slutligen med den fina titeln Ru har vietnamesiska rötter och även här är det självbiografiskt och späckat med minnen och samtid, men i Kanada. En berättarlek där vägen blir associationens. Exil, flykt, återkomst, moderskap. Än en gång hyllningar och priser. Sekwa ger ut.

"History and elegy are akin"

Trotsade den sanslösa ishalkan som råder på Berlins gator och gav mig ut under förmiddagen. Behövde ge mig själv en present. Behövde investera i en bokbox jag upptäckt. Artefakten vars inledning nått rätt gula färgnyans med hjälp av tebad. Där har pappret legat, skvalpat under natten och betytt saker, hemma hos Anne Carson. Nox. Natt.

Kanske var det så att jag inte riktigt vågade köpa den förra gången? Liksom för allvarlig, som bok betraktad, för lockande, för anspråksfull? Eller så ville jag bara dra ut på det. Processen. Den förefaller vara ett enda långt stycke papper, vikt och placerat i fodral. I dessa veck finns collaget författaren har tillverkat. Klistrat in och kopierat. Man kan säga att hon genomlever, genomskriver sin i sin frånvaro bortgångna bror. Mer vet jag knappt. Nox kräver tålamod och man bläddrar långsamt. Jag återkommer.

Meghan O'Rourke skriver en mycket läsvärd artikel, "The Unfolding", om bok och författare i The New Yorker.

Nyförvärv och löften

Diverse boktitlar tar återigen min uppmärksamhet i anspråk. Först The Wasted Vigil av Nadeem Aslem. Jag har visserligen inte läst Kartor för vilsna älskande och skall erkänna att jag valde bort den som insmickrande och förutsägbar (utan att egentligen veta om så var fallet). Denna nya titel kan möjligen hamna i samma fack men någonting säger mig att den är värd ett försök. Afghanistan är platsen. Människor kommer resande, sökande efter något eller någon. Hur det utvecklar sig återstår att se. Härpå vill jag nämna modernism - The Lure of Heresy av Peter Gay. Med blicken mot gränser, definition, karaktäristiska uttryck och helhet, snarare än regelrätt historieskrivning hoppas jag på informationstung och inbjudande läsning om en period som åtminstone inte jag tröttnar på att läsa om. Korresponderar bra med Tom Sandqvists nya Ett svunnet Europa - om modernismens glömda rötter som jag för närvarande befinner mitt i. Jag har också kommit till insikt om att jag vill läsa den så ofta bläddrade i Silverfisken av Sofia Rapp Johansson. Dess fruktansvärda rader tycks skapa ett unikt textrum, ett gränsbalanserande. Skör poesi om verklighet där det absurda, det ironiska, på något obegripligt vis lurar i utkanten. Sist men inte minst tror jag mig längta efter att börja läsa Steven Galloways omtalade The Cellist of Sarajevo.