Har under två dagar ägnat jobbtid åt att galenläsa (det vill säga fort, argt, tvångsmässigt, knivskarpt för att få klarhet i om det verkligen är så här boken ter sig och så vidare i samma anda) en bok som får mig att svaja sorgset och osäkert inför tanken på den svenska utgivningen. Fundera över vad som säljer. Hur mycket detaljer som kan skrivas in i litteraturen och eventuellt avge sponsring på det ena eller andra sättet. Att idén om sk. kiosklitteratur har upprättat helt andra gränser än tidigare. Att schabloner och repetitiva skandalämnen kan paketeras på ett sätt som gör att någon som aldrig läst annat kan komma att tro att det här är bra. Bra? Snärtigt, pitchat, skrytsamt och lismande möjligen. Förljuget, förbannat dumt, fördomsfullt och förrädiskt må bra-betonat lika möjligen. Som sig bör tänker jag inte avslöja vad det handlar om. Jag tänker istället anstränga mig å mitt yttersta att tänka och skriva objektivt och sansat om patrasket. Nu har jag rensat skalluften här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar