Under förmiddagen uppgivenhet över den så nationellt smala bokutgivningen i höst. Eller kanske värre än, de svenska mediernas smala rapportering av den smala utgivningen. Svea, Svea och åter Svea. Så känns det. Till och med på P1. (Och det med det stundande Afrikatemat) Får någon slags syltig känsla av att ankdammen är för liten. Att inget förvånar. Det är de gamla vanliga medianamnen, ännu en bok, ännu en stylad bild. När skall kultursidorna gå in i fasen av att lära ut varje dag, skaka till och skriva om något vi inte hört talas om? Så ofta.
Min dag leder mig annars, passande nog, in på Japan. Akiko Yosanos sensuella diktning (ellerströms), Monica Braws Trollsländans land: Japans historia (Atlantis) och Kenzaburo Oes The Changeling (Grove Press) (även om översättningen enligt The Guardians kritiker Christopher Taylor inte är bra nog) skulle jag exempelvis mycket hellre läsa än... mycket annat.
Min dag leder mig annars, passande nog, in på Japan. Akiko Yosanos sensuella diktning (ellerströms), Monica Braws Trollsländans land: Japans historia (Atlantis) och Kenzaburo Oes The Changeling (Grove Press) (även om översättningen enligt The Guardians kritiker Christopher Taylor inte är bra nog) skulle jag exempelvis mycket hellre läsa än... mycket annat.
2 kommentarer:
Hear, hear!
Tack!
Skicka en kommentar