Jag vill minnas en dikt jag tyckte mycket om av Marie Lundquist. På en rad stod det något om att känna igen redan första gången jag såg dig. Jag kände igen dig redan första gången jag såg dig. Nu halvvägs igenom Gunnar Fredrikssons biografiska bok om Ludwig Wittgenstein (Bonnier 1993) dyker raden åter upp. Det är någonting med Wittgenstein. En igenkänning. Ett lyssnande. Jag har ännu inte tagit mig igenom hans ensamt publicerade verk Tractatus Logico-Philosophicus. När Fredriksson delar in läsningen i två, den av fackfilosofer och den som mynnar ut i poesi lockas jag ofrånkomligt dit. Wittgenstein som skönlitterär författare. Tydligen. Återstår att utforska. Det var också Fredrikssons bok som tidigare i veckan ledde mig in på funderingar kring Bernhard. Och se, i mitt antikvariska exemplar finner jag längst bak en gulnad parkeringsbiljett där någon betalat 6 kronor. På baksidan står det hastigt nedtecknat: "Wittgensteins kusinson", och längre ner: "Thomas Bernhard". Jag låter mig svepas med av de litterära vindbyarna. De finns säkert en äventyrlig logik bakom.Bild: Ben Richards, 1947
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar