Dagar rusar och fylls. Jhumpa Lahiris två inledande noveller ger välbehag och imponerar storligen i sin närvaro. Detaljer och förbigåenden som ger litterär sanning, lyhördhet, glans. Och öden. Sakteliga finner jag min plats igen i tyska storstaden och funderar över parallellerna mellan verklighet och fiktion. Sitter ännu en morgon under de stora träden med kaffe och hälsar artigt på de andra stamkunderna och vet ingenting om vilka de är eller hur deras mönster ser ut. Men där, då, känner vi varandra. Där är en händelse. Sådant fångar Lahiri.
I korta stunder äntrar jag även Gunnars D Hanssons Var slutar texten? från Autor. Vackert att åter ta del av litteraturspörsmål. Läser högt om Shakespeares Starar för var man som går förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar