Den 19 februari beklagade jag mig över det faktum att P1 lagt ner programmet Schüldt. Men, nu visar det sig att utbudet bjuder oss nya gåvor. I lördags, den 18 april, sändes första programmet av Livet och döden. Samma Schüldt och om inte samma så ett liknande upplägg.
Första programmet följer Ann Jäderlunds och Freddie Wadlings röster, genom ett tema om godhet. Återigen denna, i mitt tycke, geniala blandning av röster, ord, tankar, och musikens melankoliska skönhet. I jämförelse med andra program behöver Livet och döden lyssnas på i ro. Sitta stilla, gå långsamt. Låta händerna vara tomma. Höra när Ann viskar: "Om man är själv behöver man inga gränser." Och den musikaliska paus som följer. Följa. "Det finns bra saker. Men de är så få. Tyvärr.", fortsätter Freddie.
Den egna beskrivningen är träffande: "Rent konkret skulle man kunna kalla det för New Journalism i radioformat. Gränsen mellan berättare och berättelse suddas ut. Via associationer går lyssnandet från bild till bild. Verklighet möter overklighet. Det viktiga är aldrig vad som är sant eller inte. Den frågan får andra svara på. Det enda vi varit intresserade av är att göra radio om människans gränslöshet, om mystik, kultur och vetenskap. Och om skärningspunkterna där emellan."
Jag tycker mycket om radio som medium. Sättet att ta in, korrespondensen mellan min tanke och rösterna, variationerna, jag utsetts för. När man lyssnar på första sändningen av Livet och döden finns det potential att bli överväldigad, att känna att man inget behöver tillägga.
"Någonstans finns det alltid en karta vars vita fläckar förblir outforskade. I det här programmet har vi rest till de fläckarna."
Death and Life, Gustav Klimt 1911.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar