”Jag flyter som ett lik i en å”

Och i detta högtstående sällskap av den överväldigande ton som är Cărtărescus dagbok. Jag ägnar min dagliga lunchtimma. Med gatuhundar, tuppar, trimmade motorer, takfläkt och resten av stadens oljud runt mig som i ett töcken. Ändå är allt stilla. Så pass lyssnar jag. Så pass hörs tonen tydligt igenom. Jag känner mig långsamt fram, mening för mening, för att inget skall gå förlorat.
”Boken är ett monster med vilket jag formar ett underligt cerebralt timglas: ju mer jag klär av mig i den, desto mer fylls jag och töms det.”