Så är undertecknad på plats i sydostasien och ämnar så vara fram till mitten av sommaren. Nätbaserade kulturreflektioner utan nät är inte en alldeles enkel nöt, men vi ser vad det lider, hur rimliga wifi-caféer det går att finna, hur vacklande el och övrigt på sikt egentligen är. Det som huvudsakligen istället upptar mig är den underliga stillhet som infinner sig i nätlösheten. Inte tillstymmelse till tidigare reflexer av att bara kolla något snabbt, innan stänga ner datorn för dagen. Inte visste jag att jag hade haft det kliet i fingrarna. Inte.
Men böcker har jag, så det räcker och förmodligen blir över. Väl packad och på väg insåg jag dock att det endast var allvarligt material av manliga fabbros. Mitt i flygplatsstressen tömde jag således myntfacket och slet med mig Elin Boardys Mot ljuset som jag med stor behållning ägnat de första kvällarna åt. Missade trots uppmärksamheten hennes Allt som återstår. Men att landa i den 33-gradiga hettan, med allt vad det innebär vad gäller matthet och tankesus, och ha Boardys enkla roman om en resa till Malaya i mitten av fyrtiotalet var av godo. Låt mig återkomma snart om varför.
söndag 22 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, vad underbart det låter. Hur fungerar A i det heta?
Kram Johanna
Allt fungerar som det skall, tack och lov. Låt oss höras!
Skicka en kommentar