Bläddrar en stund, under den långsamma eftermiddagen, i en favorit från ett par år tillbaka i tiden. De där giganterna, som man i vissa sammanhang lärt sig att kunna och veta och som ständigt återkommer som namnkunniga självklarheter i både självklara och mindre självklara sammanhang... En av de som namndroppas är Roland Barthes. En av hans böcker - som kanske inte lika ofta som andra används för sin glasklara tydlighet och teoretiska tyngd? - är Kärlekens samtal (Korpen 1983), Fragments d'un discours amoureux (1977). En slags inledning inleds: "Nödvändigheten av denna bok bygger på följande tanke: att kärlekens diskurs av i dag är något ytterligt ensamt." Med hjälp av "alla" från Den helige Augustinus och Zenbuddhism till Lacan och Werther (varför inte till exempel Acker konsulteras är mig dessvärre okänt) samtalar han om förståelse, genans, galenskap, fantasi, samlag, identifikation, omedgörlighet, saknad, frånvaro, fel och lycksaliga dagar. Återberättar en mardröm. Citerar. Utifrån kärlekens konstant okonstanta begreppsriktning. Det landar helt enkelt i en ovanlig, både i och utanför sammanhanget, rikedom. Synnerligen läsvärd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar