syndafördärv, godhjärtenhet?

Har läst ut en roman jag inte riktigt synkade med (rapport kommer inom kort). Tycker att vädret är slående, särskilt åskan. Missade på eftermiddagen en disputation om subjektframställning hos bland andra Magnus Dahlström, synd. Har tagit mig igenom det första dussinet sidor i De fattiga i Łódź ett par gånger, för att närma mig att kunna greppa vad jag skall ta mig an. Prologens första mening lämnar mig stum: "Det hade varit den dag, för evigt inpräglad i gettots minne, då Ordföranden inför alla låtit meddela att han inte hade något annat val än att låta gettots barn och åldringar gå." Fortsätter att låta tankarna kretsa runt ondska. Först när Anders Johansson undrar om man kan nämna en berättelse, och tar upp barnbok, film, roman, visa, myt, TV-serie som exempel, som inte på ett eller annat plan kan beskrivas som en kamp mellan ont och gott tänker jag att det inte är något problem. Men sedan blir tanken ganska tyst. Om resonemanget tillåts vara långt, och om man skall ta vara på orden "på ett eller annat plan" har jag exempel, men spontant, hastigt, är det betydligt svårare än jag först fick för mig. Och sedan var det det där med svårigheten i att bestämma vad de respektive orden faktiskt betyder.