det moderna och desillusionerade

I senaste numret av Karavan finns en artikel om uruguayanske författaren Juan Carlos Onetti (1909-1994), skriven av nyligen doktorerade skribenten Christian Cleasson. Ibland behövs det inte många rader förrän man vet att man skall läsa vidare, att man funnit något, något särskilt, något för en själv. Det som lockar mig i detta fall är inte minst Onettis förhöjda förhållande till sitt eget läsande. Han visste att han var en bra läsare, var inte lika säker på sina talanger vad gällde skrivande. En bok finns översatt till svenska, och desto fler i original för alla er som behärskar spanskan. Och som om en trött dag hade gjort sig förtjänt av en injektion, fann jag ett exemplar av Ta farväl (Nordan, 1983) i begagnat men gott skick. Och när nu den latinamerikanska litteraturen syns så ljuvligt väl på flera håll i kulturklimatet hoppas vi att något av förlagen ringer sina översättare och utdelar uppdrag inför nya utgivningar. Kanske La vide brave (1950) eller El pozo (1939)?