Anständighet

Jag har sagt förut att jag uppskattar Anna Hallbergs kritik, såväl som poesi, mycket. Det senaste har jag hållit mig en bit ifrån den svenska dagspressen och därför helt missat hennes debattinlägg angående det svenska kulturklimatet. Den svenska litteratursynen. Frågan om vad litteratur är, i Sverige, idag. Och det är inte svårt att förstå vad Hallberg menar. Jag känner samma upprördhet. Man behöver inte vara särskilt pessimistiskt lagd eller strävande för att se klimatet i gråskalor. Det är dystert. Men Hallberg lyfter en hand: "När det gäller litteratur, som är det enda område där jag har något kunnande och någon insyn, handlar det bland annat om att börja prata om sina egna värden igen. Litteraturen bortom listorna, författarporträtten och försäljningssuccéerna. Kritiken, som inte alls är så mycket ett värdeomdöme som den är en läsning, en problematisering, en kontextualisering och ett försök att se verket som något mer komplext än pappersmassa mellan pärmar. Nu gör vi det. Nu talar vi om för alla ”bokälskande” entreprenörer där ute att det blir inga listor och priser om det inte finns några förutsättningar för den litterära basverksamheten att få finnas. Nu säger vi att det här är viktigt. Viktigare än vad som gjorts gällande hittills." Hon missunnar inte de av popularitet frasiga miljonärerna deras välstånd, det är inte det det handlar om och det vet hon självfallet. Men det finns all anledning att mer explicit ställa högre krav på andra sidor av myntet. Jag vet inte alls hur det skall gå till, men jag lovprisar dessa seriösa försök att lyfta frågan.