måndag 25 januari 2010

Anständighet

Jag har sagt förut att jag uppskattar Anna Hallbergs kritik, såväl som poesi, mycket. Det senaste har jag hållit mig en bit ifrån den svenska dagspressen och därför helt missat hennes debattinlägg angående det svenska kulturklimatet. Den svenska litteratursynen. Frågan om vad litteratur är, i Sverige, idag. Och det är inte svårt att förstå vad Hallberg menar. Jag känner samma upprördhet. Man behöver inte vara särskilt pessimistiskt lagd eller strävande för att se klimatet i gråskalor. Det är dystert. Men Hallberg lyfter en hand: "När det gäller litteratur, som är det enda område där jag har något kunnande och någon insyn, handlar det bland annat om att börja prata om sina egna värden igen. Litteraturen bortom listorna, författarporträtten och försäljningssuccéerna. Kritiken, som inte alls är så mycket ett värdeomdöme som den är en läsning, en problematisering, en kontextualisering och ett försök att se verket som något mer komplext än pappersmassa mellan pärmar. Nu gör vi det. Nu talar vi om för alla ”bokälskande” entreprenörer där ute att det blir inga listor och priser om det inte finns några förutsättningar för den litterära basverksamheten att få finnas. Nu säger vi att det här är viktigt. Viktigare än vad som gjorts gällande hittills." Hon missunnar inte de av popularitet frasiga miljonärerna deras välstånd, det är inte det det handlar om och det vet hon självfallet. Men det finns all anledning att mer explicit ställa högre krav på andra sidor av myntet. Jag vet inte alls hur det skall gå till, men jag lovprisar dessa seriösa försök att lyfta frågan.

6 kommentarer:

Hermia sa...

Nästan börjar jag hyperventilera av litterär oro när jag tänker på det du tar upp här. Men jag håller med - bra att frågan i alla fall lyfts.

Hermia sa...

Här förresten diskussion om samma artikel http://bernur.blogg.se/2010/january/roten-av-problemet.html

Ingrid sa...

Det finns all anledning till oro, känner även jag. Det är viktigt att den här debatten förs- och jag tackar för länken till artikeln.

On Word Arts sa...

Tack för er respons och vidarelänken. Har funderat ytterligare halva eftermiddagen på dessa komplicerade frågor. Vad skall man göra? Hur kan man få värdet att stiga? Jag funderar vidare...

Hermia sa...

Ja fundera vidare!!
Började skriva på en kommentar som blev alldeles för lång och svamlig - för detta är så frustrerande!!
Jag saknar utblickar och undrar; Hur ser det ut i resten av Europa? Är jag naiv som tror att Sveriges littklimat, det som skapas nu, är olikt det i t ex Frankrike och Italien? Att det där fortfarande finns boklådor av alla de slag, t ex.

On Word Arts sa...

Mitt svar har dröjt Hermia, men jag, med min minst lika avsaknade utblick, tror inte att det är naivt att tänka så. Visserligen ser väl mediaklimatet magert ut på många håll idag, och förlag och bokhandlare runt om i Europa lär väl ha svåra dager de med. Men jämfört med många andra länder finns det nog mer att önska av satsningar på humaniora, tidskrifter, kultursidor, boklådor, utgivning etc. hos oss. På ett sätt kan väl språkstorlek användas som ursäkt. Historisk tillbakablick kan det dock inte, man behöver inte gå särskilt många årtionden, om ens det, tillbaka för att se skillnader i hur förutsättningarna för det intellektuella och de förtjänster det kan ge bytt skepnad. Men återigen finns det logiska aspekter av den nedåtgående spiralen. Ingen efterfrågan, ingen tillgång. Ingen tillgång, på sikt ingen efterfrågan. En aspekt som är svår att negligera är den pinsamt låga värderingen av humanistsika ämnen, vad gäller bla. finansiering. Det kan tyvärr lätt låta elitistiskt eller nedsättande att tala om dessa ämnen, eller jag tror att det ofta uppfattas så och att just rädslan för det styper diskussionen, men i en sådan tolkning missar man poängen. Det tycker jag att Hallberg fångar väl i sin artikel. Nu är tråden iaf påbörjad, åtminstone jag tänker att jag gärna vill brinna för det här och fortsätta fundera.