Jag sitter här och andas
mig närmare graven
in - lite närmare
ut - lite närmare
in - lite närmare
Därute faller snön.
Jag vill inte bli äldre nu!
Jag vill inte...
Därute faller snön,
så där riktigt poetiskt långsamt.
Hjälper det om jag andas långsammare?
Nu börjar det blåsa.
Fönstret slår igen
som ett kistlock.
Ur Gnag, Ute skiner solen, 1965
Sonja Åkesson
onsdag 16 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ack, Sonja.
Av någon anledning har jag en samling av hennes dikter på jobbet, för jag tänkte att det skulle passa bra som avkoppling ibland. Men det blir ju aldrig av, så jag borde verkligen ta hem den.
Tack för den här dikten!
Även jag läser Åkesson allt för sällan. Det vassa, roliga och avskalat sorgliga; hennes blandningar är oförglömliga.
Skicka en kommentar