Lägger ut en bro rakt in i det generösa bladet än en gång. Så att man kan läsa, igen, de där orden av mannen vars inledningar är som röster man aldrig glömmer ("Ingen tror väl att han någonsin ska komma att hålla en död kvinna i famnen och aldrig mer få se hennes ansikte, men ändå minnas hennes namn.") och så att man kan hamna i bladet rent allmänt och påminnas om att det fortfarande finns lång journalistik och att den fortfarande är bättre än kort. Voilà.Bild: Detalj, Der Bodensee (2008), R. Phillips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar