Berättelser i all korthet. Som det heter under titeln Reskamrater. Erland Josephson. Ruin. Vad är det, nittonde boken? Självfallet kan man inte låta bli att fortsätta följa en text som inleds:
"Många yrar jämt och ständigt om sanning, sanningen, sanningar. Dom måtte leva ett händelsefattigt liv. Händelser är sannolika eller osannolika. Sanna eller osanna är skit samma. Jag håller igång. Jag har projekt. Jag producerar en och annan halvsanning. Fråga inte vad jag menar, varför skulle jag mena något? Jag lever. Jag är i mitten. Det finns dom som förnekar att dom skulle vara i mitten. Vilka hycklare! När jag dör kommer världen att upphöra. Men än så länge pågår den. Jag hör dom som yrar om barn och barnbarn och allehanda fortsättningar på livet. Jo det låter något det! Men man får inte evigt liv av pur självbelåtenhet. Det eviga livet ja. Det lägger jag mig inte i. Jag är inte intresserad."
"Många yrar jämt och ständigt om sanning, sanningen, sanningar. Dom måtte leva ett händelsefattigt liv. Händelser är sannolika eller osannolika. Sanna eller osanna är skit samma. Jag håller igång. Jag har projekt. Jag producerar en och annan halvsanning. Fråga inte vad jag menar, varför skulle jag mena något? Jag lever. Jag är i mitten. Det finns dom som förnekar att dom skulle vara i mitten. Vilka hycklare! När jag dör kommer världen att upphöra. Men än så länge pågår den. Jag hör dom som yrar om barn och barnbarn och allehanda fortsättningar på livet. Jo det låter något det! Men man får inte evigt liv av pur självbelåtenhet. Det eviga livet ja. Det lägger jag mig inte i. Jag är inte intresserad."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar