"Ansiktet vänder sig sakta mot språket"

Bläddrar ett ögonblick i en bok jag tydligen köpte den 26:e februari 1997. Sprättad. Fragment som stillnar i rummet, förflyttar tiden bort från måndagmorgon. Får kulna övindar utanför betydelsefulla. Jan Arnalds Nalkanden (1992). "Smärtans ursprung är sprunget ur Ursprunget, ur språnget ut i springan, in i revan. Men jämkningens spill frilägger ovillkorligen orten. Och språnget tillbaks är mindre fiktivt."