"Det är ett maktspel, snett underifrån, från ett puttrande kärr av slam"

Agneta Klingspors Pressa läpparna här, som kommit i en självsäker, grön pocketutgåva nyligen, sitter kvar i huvudet, vränger sig ut och in och pulserar synligt genom orden. Det är erotik och vilt vansinne, dragningskrafter bortom det vanliga och det är mänsklig litenhet inför känslans förrädiska krafter. Jag imponeras av den enkla historiens språkliga förflyttningar in i poetisk experimenta, in i skrattet och skriket. Klingspor, eller om det är Iris, tycks äga den erfarenhet som krävs för att släppa orden fria. Berätta Er, gör det! Kanske rättar jag er om ni har fel. Och orden är snygga, försökande, stora, smutsiga, blytunga och lätta, realistiska. De gör vad de vill. Med halvljumma förväntningar, trots den enigt varma kritiken, slungas jag med i Klingspors närvarande, litterära lust, som i Pressa läpparna här tillåts ha flera identiteter. Prosan är stark och musklig, den väser och andas när den är still, den reser sig och slåss när det behövs. Kort sagt en av de mest intressanta och sylvassa snitten ur den svenska relationen på ett bra tag.