I helgen läste jag i Financial Times kulturdel en recension av M. J. Hylands nya roman This is how. Någonting med boken intresserade. Möjligen beskrivningen av protagonisten Oxtoby, på kant i sin egen tillvaro. Kall, mekanisk, i en rörlig orörlighet. En roman full av ingenting, ändå fylld. För sina tidigare arbeten, How the light gets in och Carry me down, har Hyland nominerats till och tilldelats ett flertal priser. Med ett förflutet i Australien är hon numera bosatt i Manchester.Min tanke går till den protagonist jag sällskapar med just idag, den i Stig Larssons Nyår. Återigen, det främmande, aviga. Unheimlich. Och avslutningsvis en tillställd psykologi som inte besvaras. Julie Myerson, som anmäler i FT, berömmer This is how för dess förmåga till "long play", den stannar kvar, den fortsätter att arbeta. Efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar