Heta, febriga, halvberusade dagar. Madrid eller Paris, San Sebastián. Prestige och återkommande, bankade frågor om moraliska hållpunkter. Fiesta.
Vissa skulle säga att The sun also rises från 1926 är Hemingways bästa. Genombrottsroman. Generationsroman. Dess detaljrika ordmålningar av tjurarnas rörelsemönster. Ser du Bret, hur han rör ena hornet, mot tyget? Där! Talar. Vilddjuren och matadorerna dansar en dans som snart skall vara över. Färgerna, det djupa blodet i den bleka sanden, som en målad linje när åsnan drar ut aset. Dessa enastående beskrivning. I en på alla sätt imponerande inläsning av Wiliam Hurt, blir effekten än starkare och man ryser. Språkets kapacitet. Adjektiven. Dialogerna. Stämningen.
Vissa skulle säga att The sun also rises från 1926 är Hemingways bästa. Genombrottsroman. Generationsroman. Dess detaljrika ordmålningar av tjurarnas rörelsemönster. Ser du Bret, hur han rör ena hornet, mot tyget? Där! Talar. Vilddjuren och matadorerna dansar en dans som snart skall vara över. Färgerna, det djupa blodet i den bleka sanden, som en målad linje när åsnan drar ut aset. Dessa enastående beskrivning. I en på alla sätt imponerande inläsning av Wiliam Hurt, blir effekten än starkare och man ryser. Språkets kapacitet. Adjektiven. Dialogerna. Stämningen.
2 kommentarer:
En av de vissa, bäst.
Ok. Själv har jag inte läst honom särkilt mycket eller särskilt nyligen. Varje gång slås jag dock av hur mycket mer jag uppskattar honom än vad jag förväntade mig. Skicklighet, precision och, åter igen, stämning. Vad gäller just det är ljudboken oslagbar, möjligen för att det bryter av från den ordinära läsprocessen. Upplevelsen, av orden och ljuden, av förflyttningarna, kapslas in och man är fångad inom den värld som skrivits fram.
Skicka en kommentar