Förvånande nog tänker jag skriva ett par rader om politik idag. Närmare bestämt om indonesisk politik. I dagarna har det som bekant varit presidentval i detta vackra land, som jag sedan 2002 har förmånen att regelbundet få besöka. Och det är med glädje jag nu mottar beskedet att det med största sannolikhet blir Susilo Bambang Yudhoyono som får sitta kvar på posten, som den första demokratiskt omvalda presidenten i Indonesiens historia. Briljant. Självfallet är det komplexa frågor det rör sig om. Men att Indonesien är det land i Sydostasien som kommit längst vad gäller demokratiska frågor är det ingen tvekan om, trots att en liknande process startades långt tidigare i ett flertal andra länder. Om man spenderat tid i landet och följt medierna där de senaste åren blir det lika tydligt hur mycket som faktiskt hänt, och händer. Ache, korruptionssituationen och relationen mellan de olika religiösa riktningarna, för att nämna några av de viktigaste frågorna. Hos New York Times finns en god sammanfattande artikel om man vill veta mer. Om mindre än två veckor blir det äntligen dags för mig att ge mig iväg dit igen. Just nu befinner jag mig i inledningen av den angenäma fasen av att bestämma vad jag ämnar ta med för läsmaterial...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar