"Nu måste Ekelöf explodera, tänkte jag. Men explosionen uteblev."

Det finns en komisk miniskatt i Åke Hodells Resan till Rom med Gunnar Ekelöf, utgiven av Rönnells Antikvariat. En liten hisnande vänskapsanekdot. För att Hodell skall kunna åka med till Rom och bilda sig, får han ett stipendium av Ekelöf. Fru och läkare utser Hodell till implicit förmyndare och han vacklar och slits mellan denna roll och den som kommer mer naturligt, polarn. De bunkrar och flabbar, gör kupén till en vinkällare och delar glada ut flaskorna till medpassagerare när de plötsligt kommer på att den tyska tullen närmar sig. Argumenterar och rättar varandras Nietzschetolkningar. Hodell skall klippa av sig håret och bli munk. Ekelöf avråder. Är gruppen med svartklädda skäggiga män inte alls ordnar utan från KGB? Efter att de rusat ut från fel museum, vad gör Mussolini och Göring bland de romerska figurerna, och äntrat det rätta tycks Ekelöf komma i samspråk med Hermafroditen, konstaterar Hodell. Kort sagt, stämningen är uppsluppen! I förordet skriver Pekka Särkiniemi om deras unika vänskap. Den lilla boken pryds även av ett par sinnerika hermafroditiska porträtt, som Hodell sa sig ha hittat i en boklåda vid järnvägsstationen i Rom.