onsdag 1 april 2009

"Jag, poet utan armar, vilsen i folkmassan som kräks"

Jag fick nyligen den glädjande nyheten att Bokförlaget Tranan i sommar satsar på en genrös utgivning av den spanska lyrikern och dramatikern Federico García Lorca (1898-1936).
Jag var glad redan då förlaget förra våren valde att ge ut en nyöversättning av hans Poet i New York (1940). García Lorca lämnade för första gången Spanien 1929 för att resa till New York i studier. De starka syner och känslor, en slags kulturell chock, som drabbade honom i denna industriella metropol är det som fyller diktsamlingens sidor. Översättaren Marika Gedin skriver i sitt efterord att staden blev en katalysator, ett förlösande av språk, för poeten och människan Lorca. Och poeten nästintill ropar ut sina rytmiska detaljrika intryck i dikterna. Vilda djur och sköna änglar blandas med Kungen av Harlem, död, smuts och kyla. Ett sammelsurium av avantgarde, konster och homosexualitet. Den ivriga surrealistiska tonen gör staden rättvisa. Fram träder livet och människorna, ja själva den New Yorkiska pulsen. Musikalitet och coolness. Brutalitet och hård kommersialitet. Sällan är en stads identitet så påtagligt och intensivt framberättad. Man känner New York.


TILLBAKA FRÅN EN PROMENAD

Mördad av himlen.
Bland former som drar mot ormens
och former som söker efter glaset
skall jag låta mitt hår växa ut.

Med det stympade trädet som inte sjunger
och barnet med det vita äggansiktet.

Med de små djuren med trasigt huvud
och vattnet solkigt av de torra fötterna.

Med allt som rymmer dövstum trötthet
och en fjäril drunknad i bläckhornet.

Kolliderar jag med mitt ansikte, annorlunda varje dag.
Mördad av himlen!


Samtidigt återkommer García Lorca i samlingen ofta också till en stillsam skör ton om ensamhet och djup kärlek. Läsningen går mer över i reflektion, och rörelse.
Oerhört viktigt med denna nyutgivning är att man valt att låta de 18 fotografier och fotomontage som García Lorca själv valde ut till dikterna ingå, ett val som borde varit en självklarhet redan första gången kan man tycka. Lorcas intryck och påverkan, inte minst medialt, kommer givetvis tydligare fram med verket i sin uttänkta form. Poet i New York är en av det lyriska 1900-talets viktiga händelser, något man verkligen inte behöver tvivla på när man låter sig resa med. Åtminstone jag återkommer ofta till dess totala bilder, språkliga såväl som fotografiska.

Och så, i sommar fortgår alltså glädjen med:
Fisk, glasögon och himlakroppar (Kortprosa. Enligt förlaget en hisnande sådan.)
Fyra korta stycken (Kortare absurda och komiska pjäser.)
Kvinnodramerna (Yerma, Bernardas hus, Blodsbröllop)

Inga kommentarer: