Tungt regn, sen kväll, Charles Mingus Debut Recordings, starkt javanesiskt te och ett kapitel i Dino Buzzatis The Tartar Steppe. En hissnande historia. Som förmedlar precis eller gissningsvis något nära den känslan som höll i järngrepp sitt Europa åren före krigsutbrottet. Abstrakt. Hotande. Kårar. Samtidigt ett nästan Hesseskt filosoferande. I denna tystnad, i den mångåriga ickehändelsen, ett vingslag som bryter upp och rasar fram.
Jag är mycket fascinerad.
Jag är mycket fascinerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar