vi har vinden, vågorna, gyttjan

Tar tacksamt emot ännu en uppgift att ge mig in i den arabiska poesin. Denna förunderliga textskatt. Detta rena, enkla, väldiga. Läser den fascinerande syriske poeten och dramatikern Muhammad Al-Maghuts Trampa på mitt hjärta.

Skuggan och middagshettan

Jordens alla åkrar
mot små läppar
historiens alla vägar
mot nakna fötter

Min älskade
de reser, vi väntar
de äger galgarna
vi äger nackarna
de äger pärlorna
vi äger fräknarna och vårtorna
de äger natten och dagen
vi är skinn och ben

Vi sår i middagshettan
de äter i skuggan
deras tänder är vita riskorn
våra är försummade buskage
deras bröst är silkeslena
våra är dammiga avrättningsplatser

Ändå är det vi som är kungar:
deras hem är dränkta av litterära verk
våra av höstlöv
de bär förrädares och tjuvars adresser i sina fickor
vi har åskans och flodernas
de har fönster
vi har vinden
de har skepp
vi har vågorna
de har ordnar
vi har gyttjan
de har murar och balkonger
vi har repen och dolkarna

Kom nu, min älskade
vi sover på gatan