Det är lång tid sedan jag befann mig i en så lysande, felfri prosa som Cormac McCarthys. Felfri som i organisk, levande, perfekt. Som i måste ha skapats av ett sinne med fullständig vetskap om det som landar. Lysande som i bottenlös, absolut övertygande. Kan bara läsa om jag är helt säker på att jag inte kommer att bli avbruten. Inga frågor, inflikningar, inga kan fortsätta ungefär här senare. Jag vill bara vara där, så länge jag bestämmer och måste. Pausa när det skall. Det är underbart. Eftersom det är Blood Meridian or The Evening Redness in the West jag befinner mig i är det också fruktansvärt. Men det är underbart.
fredag 2 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Helt visst måste jag prata med mitt landsortsbibliotek om fjärrlån, jag vill också läsa rött.
Most def. La B.
Härligt!
Åh, jag lånade hem den Cormac-boken från biblioteket, men fick lämna tillbaks innan jag hunnit läsa. Kom en liten bit in i den dock, och kommer låna om eller köpa den. Jag tycker dessutom att översättaren har lyckats väldigt bra! Det är alltid kul när det är så.
(Fast om jag ska köpa den kanske jag borde köpa den på engelska. Hm. Får fundera på det där. Läste The Road på engelska.)
Jag har ju försökt lyssna på den på engelska ett otal gånger (och hindrats av min sablans oförmåga till ljudbokslyssning och också, tror jag, av den tids- och situationsbundna engelskan (en helt annan sak med The Road för mig som gick smärtfritt på orginal)), så nu läser jag den på svenska. Jag hade hört att översättningen var skicklig och jag håller helt med. Det fungerar väl. Min stränga avsikt är att jag skall ta mig igenom ljudbokens fantastiska inläsningen när jag läst och har själva kärnan klar för mig. Kanske kanske kan det få mig att bli bätrre på boklyssning?
Skicka en kommentar