Som det kan vara, ursäktar jag mig, när man med full fart återvänder och vill in i allt det där som skall göras och bara göra, landar jag i ett famlande. Uppdateringar och återknytanden. Läsa ikapp media, förbereda, planera. Men farten gör att inget fastnar. Ett slags digitalskadat seende rusar igenom och missar, så känns det. Substans som sveper förbi. När jag snubblar över Ehsan Yarshaters fördragsamma metoder stannar jag upp. Tar om det från början. En sak i taget.
onsdag 17 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Långmod, vilket fint uttryck! Sonen frågade igår vilket ord jag tycker mest om. Berättelse blev mitt svar.
Ja, det känns gediget på något sätt. Och fin fråga från en son.
Skicka en kommentar