Birgitta Trotzig ur tiden. En våg av slags minnen av alla timmar jag spenderat med hennes texter. Hennes ur ord utmejslade bilder. Stämningar och rädslor. Form som ständigt självprövar. Skulle ge mycket för att ha hennes böcker här nu. Som det är med texter som följt en, genom år. Vill följa raderna med fingret. Inbilla mig att orden känns. Återfå det som nu fattas. Mig och litteraturen.
tisdag 17 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar