Territory of dreams

Läser i ett utlåtande om Bolaños diktsamling The Romantic Dogs att han lär ha sagt att poesi fick honom att rodna mindre än prosa. Ett par versrader är citerade och jag får svårt att förstå vad han kan ha menat. Våld och galenskap. Sensualitet och rädsla. Samtidigt är det svårt att finna klarare prosa än den som rann ur hans penna. Mustigare. Mer litterärt vulgär. Ur det perspektivet blir uttaladet rimligare.
Jag spar lite på Bolaño. Läser om och väntar, så att han räcker längre. Kan heller inte låta bli att tänka på vad som hade kommit mera, om han hade fått stanna. Han skulle ha kunnat ta det vart som helst.