Om Siri Hustvedts nya roman The Summer Without Men skriver Lionel Shriver, i recensionen i helgens Financial Times; Life & Art "The volume simply sits there: paper, ink and sentence constructions.". Hon är visserligen artig, men det är ändå en rasande kritisk kritik. Jag funderar och håller inte med Shivers själva grundtanke, att litteraurens mest glödande kärna, kanske mest värdefulla egenskap, är dess trovärdighet. Kan förstå hur hon menar. Kan till och med erinra mig en liknande känsla i tidigare Hustvedt. Den goda idén som stannar vid idé, trots att författaren hävdar att idén är genomförd och förverkligad. Det kanske den inte alltid är. Även om man tror det. Kvarvarande byggnadsställningar i romankonstruktioner har jag talat om förr, och irriterats av. Möjligen sätter Shriver fingret på något avgörande i just detta romanbygge, men att använda trovärdighetsbrist som argument för mindre väl fungerande fiktion, rent allmänt, faller.
måndag 28 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag som tycker mycket om både Shriver och Hustvedt (de är så olika, men om jag under tortyr skulle behöva välja hade jag valt Shriver) ser nu ännu mer fram emot att läsa Summer without men.
Visst kan man bli ännu mer triggad till läsning när något, som man har en någorlunda uppfattning om själv, ifrågasätts så. Hoppas att du blir positivt överraskad.
Skicka en kommentar