tisdag 26 oktober 2010

Orden som flyr

Lyssnade igår på veckans Biblioteket, denna gång om läsning, läsande. Bland de många spåren togs läsandets hastighet upp. Resonerande kring Hur man läser. Fort. I förbifart. Okoncentrerat. Nära. Intensivt. Att läsa om, och om igen. Det var iallafall hit min tanke gick under kvällen som följde. Idag hade jag tillfälle att under en promenad lyssna på en ljudbok och jag kunde inte låta bli att fundera över vad det är med den sysslan som jag finner så svårt. Vad det är som gör att jag måste börja om så många gånger, varje gång. Varför går texten inte in? Det går väl att förklara med att jag måste ha de visuella orden, att mitt läsande har lärt sig så, när orden syns, då går de in. En liten uttalande röst i huvudet som förmedlar. Som på något subtilt sätt måste skilja sig från den, inte alls dåligt läsande, röst som huserar i Ipoden. Jag måste läsa högt (i huvudet) för mig själv. Måste pausa korta ögonblick och höra. Måste styra intaget av språk och berättelse. När jag traskar med den andra rösten och försöker ta in de fantastiska inledande kapitlen i Blood Meridian, så har jag, plötsligt, planerat middagen, planerat eftermiddagen, åter memorerat något jag glömt, spanat in genom något fönster och funderat på de som bor där, tittat på höstlöv och tänkt på färger etcetera etcetera. Ni vet, som ett sådant där ypperligt exempel på hur man inte gör när man mediterar. Var enda sablans tanke glider inte obemärkt förbi utan kliver in och tar över. Vaknar upp till texten och har ingen aning om vad som har hänt. Spolar tillbaka. Samma sak igen. Kanske blir det något bättre vid stillasittande, men då blir jag å andra sidan rastlös... Vad göra (om man ändå vill lyssna på böcker ibland)?

6 kommentarer:

Ingrid sa...

Ungefär så där upplever jag också ljudböcker. Jag har väldigt svårt att helt ge mig hän åt detta medium. Det skulle vara så praktiskt och så bra- men det funkar inte för mig. Stillasittande går heller inte.... då somnar jag...

On Word Arts sa...

Ellerhur, praktiskt och bra. Jag kan även tänka att det skulle kunna berika och förändra texter på ett positivt sätt. Upplevelsen. (Hade till exempel en helt enastående upplevelse av The Old Man and the Sea på en hög klippa med havsutsikt på Bali förra sommaren) Kanske kan övning ge färdighet? Jag har inte riktigt gett upp.

Anonym sa...

Jag har precis samma erfarenhet - första gången jag läser/hör om någon som har svårt ör ljudböcker. Liggar jag i sängen sonar jag ofelbar medan boken snurrar vidare, i andra situationer tappar jag fokus. Öonen måste vara med. Man är triggad på själva texten, tror jag. - Radio däremot går bra !?

Anonym sa...

Ursäkta alla stavfelen i förra kommentaren - man ska nog inte publicera sig mitt i natten!

Kanske kan det fungera om man diskar eller stickar samtidigt. Dvs sysselsätter hjärnan med ytterligare något för att stänga ovälkommen verklighet utanför.

Hermia Says sa...

Precis så är det! Och precis som för Lustigkulle fungerar radion (liksom andra lyssnande situationer). Orden som något att hålla sig fast vid. Som att ljudboken kräver ett annat slags aktivt lyssnande än radion, samtalet - där man på ngt sätt interagerar, associerar under tiden. Att göra det vid lyssning av ljudbok leder istället vilse.

På mitt bibliotek har en förskjutning skett från lån av tryckta böcker till lån av ljudböcker - folk läser (i betydelsen lyssnar) som aldrig förr, lite undrar jag vad de egenttigen hör.

On Word Arts sa...

Märkligt är det, radion fungerar. Och än märkligare är att uppläsning av litteratur i det mediet eller radioteater också går. Ljud genom rummet. Jag funderar på om det där med hörlurar, utestängandet av allt annat, ställer till det? Ytterligare underligt är att jag inte alls blir okoncentrerad och olyssnande när jag har föreläsningsserier etc. i lurarna.
På tal om förskjutning; läser/lyssnar inte många när de kör bil? Det skall ju tydligen fungera.