I mars 1912 skiver Bertrand Russell, möjligen i ett brev till sin älskarinna Lady Ottoline Morrell, om den unge Wittgenstein: "Jag har fullkomlig intellektuell sympati med honom - samma lidelse och iver, samma känsla av att man måste förstå eller dö - och de plötsliga skämten, som bryter ner tankens oerhörda anspänning."
måndag 6 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vackert sagt.
Det tycker även jag. Hämtat ur Gunnar Fredrikssons angenäma bok om Wittgenstein. Utförligare rapport kommer såsmåningom.
Skicka en kommentar