Bland beordrad vila flackar jag mellan enkel deckare, annan bästsäljare och 40-talsfiness. I Ruiz Zafóns senaste vädrar jag i förstone trevligt litteraturfokus och fördomar på skam. När första erotiken dyker upp suckar jag av missnöje, får man skriva så här övermättat, symboler lyser kitsch, spänning floskler. Läser en stund till och lugnar ner mig något. Fallada däremot är över all förväntan. Stämningen enorm. Inte bara miljön i det som berättas, själva stämningen i själva texten. Svårförklarat. Att boken skrevs på 24 dagar är fullständigt häpnadsväckande. Ett rus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar