I en text av Erik Lindegren från 1948 om Hjalmar Gullberg finner jag:
Liksom när en sten,
en vanlig sten
du kastat i sjön går till botten och inte mer är synlig,
den stiger till ytan
en vattenring som dallrar och kring denna
en serie av ringar
som tyst vidgar sig ut kring den sjunkna medelpunkten:
så ville jag min sång,
min anspråkslösa sång,
kunde falla i din själ!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar