"en sorts verklighetskannibal"

Undviker solen och läser om verkliga obegripligheter i sommarhettan. I huvudet på en seriemördare av Sven Å Christianson och Smärtpunkten, som precis anlänt i pocket, av Elisabeth Åsbrink. Båda intressant umgänge. Väcker tankar om gränsländer. Ekvationer med önskan om att reda ut vad som kommer först. Om skuld och ansvar kan fastställas, i alla fall. Om hur vi skall förstå det vi läser. Låter frågorna vara öppna, trots att det kan vara så svårt att journalistiken, vetenskapen ibland göra samma sak. Hur kan utmaningen i sanningsbegreppet förstås om man inte stött på den tidigare? Fiktionens lurighet kräver sitt engagemang, tänker jag, annars blir den obegriplig eller bara något helt annat, sannare. Och vad är skuld då?