Ja dig behövde vårarna väl.

Mången stjärna
eggade dig att känna för den. En våg
hävde sig upp i det förgångna, eller
just då du gick förbi det öppnade fönstret,
en violin gav sig hän. Allt detta var uppdrag.
Men var du vuxen det? Var du ej ständigt
ännu förströdd av en väntan,

Ur Duinoelegierna, första elegin. Rainer Maria Rilke