Människan skapar orden, orden skapar människan

Rubriken ovan kan, om den hade fått stå på en enda rad, skapa en bild som kan förefalla symmetrisk. Slutet är början är slutet. Timglasspeglad, vändbar, som om fraserna möter varandra ansikte mot ansikte. Därför passar rubriken väl till ett inlägg om en nyläst bok. Visserligen är jag upprörd över mitt eget klanteri vad gäller språklig korrekthet, eller över ett grovmaskigt redaktionellt filter säger somliga, men jag vill ändå länka till ett par rader jag skrev om Han Shaogongs roman Maqiao häromdagen. Den är nämligen en bok ur höstens utgivning som man inte skall förbigå och därtill en hård klapp av högsta nivå. Man småskrattar och njuter läsningen igenom, över dess rikedom och lätthet och över Shaogongs språkliga makramé. Romanen sätter också igång tankar kring formens förmåga att på de mest sinnerika sätt leta sig in i innehållet och utmana förståelsen.