Upptäckte att Svt nyligen visat Christina Clausens mycket sevärda dokumentär om konstnären Keith Haring och att den fortfarande finns där till beskådan. The Universe of Keith Haring. För mig har Haring tidigare utgjort ännu ett välkänt konstnärskap som jag vetat om och delvis kunnat, men inte haft någon riktig insyn i. Clausens dokumentär kan råda bot på all form av blasé inställning och man bjuds på en ren fest av Keiths vansinniga produktivitet och frihet. Från konservativ småstad i Pennsylvania till konstscenens centrala händelser. Madonna, Jean-Michel Basquiat, Andy Warhol, Yoko Ono och David LaChapelle susar förbi och det är ett stort Ja! rakt igenom. Glädje, energi och en enorm skicklighet. Men också sorg och saknad. När Haring tragiskt nog diagnostiserades med AIDS 1988 ökade arbetsintensiteten ytterligare, det fanns så mycket som behövde göras. Se den här dokumentären, helt enkelt. Trots ett par onödiga specialeffekter vad gäller insomning och annat, är den omistlig.
Jag vill också nämna en nyutgivning av Sighsten Herrgårds och Carl Otto Werkelids bok Sighsten från 1987. Nu med nyskrivet förord av Werkelid och efterord av vännerna Lotta Lewenhaupt och Gittel Oldbring samt läkaren PehrOlov Pehrson. Åter igen skaparsinne, mod och kraft. Återigen personligt och mänskligt. Med minnena från epidemins inledande skeenden dunkla av barnperspektiv ser jag fram emot att läsa om en av dess viktiga rollfigurer.
2 kommentarer:
Läs även modevetaren och redaktören på Elle Interiör Lotta Lewenhaupts text om Sighsten Herrgård på Seniorbloggen.se! http://seniorbloggen.se/staende-skribenter/modevarldens-prince-charming-gor-comeback/
Tack för detta tips! Bloggen hade letat sig förbi oupptäckt, men nu har jag den.
Skicka en kommentar