Har letts in på en dag av läsning och funderar under en kort paus på det angenäma i att läsa något helt okänt. Tar reda på några relativt oviktiga basfakta innan jag påbörjar The Hakawati. Inte mer än så. Registrerar en något spretig inledning. Förstår att det är olika, växlande historier. Lättillgängligt språk. Läser vidare och försöker ringa in. Myt och verklighet. Berättartraditioner och intertextualitet. Beirut, nu, Sinaiöknen, då. Plötsligt inser man att bokdörrarna bakom en har stängts och man är inom. Värmen sprider sig. Den rusande känslan av att sköljas med av historierna. Första kapitlet till Rabih Alameddines The Hakawati samt en recension finns hos The New York Times. För övrigt kommer denna digra roman på svenska i april."Listen. Allow me to be your god. Let me take you on a journey beyond imagining. Let me tell you a story..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar