Ode till havet och andra dikter av Álvaro de Campos
Översättning: Lars Axelsson
Pontes
Att läsa "Ode till havet", titeldikten i en ny samling med dikter av Fernando Pessoas heteronym Álvaro de Campos, är att företa en resa. Hur förutsägande och slitet ett sådant påstående än kan låta vill jag gärna stå fast vid det ett ögonblick. En resa, därför att diktjaget i "Ode till havet" inte går med på något annat. Att du skulle sitta kvar i det rum där du befinner dig, fortsatt läsande, är inte ett alternativ. Du måste med. Hej där!, ropar han. Hej där! Hej där Hej där! Och dikten ger sig iväg ut till havs med dig ombord. Till en början är det stillsamt och reflekterande, rentav vänligt. Betraktaren ser en liten ångare närma sig lång där ute. Men det som börjar lugnt en disig gryning vid kajkanten, med den ratt som berättarrösten säger sig ha inom sig lugnt snurrande, pumpar bara ett par sidor längre fram igång och når snart ett vansinnigt tempo. Över världshaven, den moderna civilisationen och historiens bataljer. Fartygsredskap rabblas, pirater och havsvidunder. Vår berättare vill tillhöra havets barbarer, tillhöra deras väsen, underkasta sig sina härskare. Det gapas och stånkas, han svär och vräker ur sig vidrigheter om våldtäkter och sönderstampade ögonglober. Å-å-å-å-å-å-å-å-å-å-å-å-å!
Fortsättningen finner man här.
2 kommentarer:
"Ode till havet" finns nu på min önskelista. Pessoa är en diktare som jag uppskattar mycket.
Och där hör den hemma, på så gott som var och ens lista faktiskt. Jag har svårt att se att du skulle kunna bli besviken.
Skicka en kommentar