Inom kort väntar ett nytt inslag. On Word Arts vill ställa frågor, vill fundera kring läsandet, boken i vardagen. Minnet av när vardagen blev förvandlad och övergick i Den Där Dagen då man läste Den Boken. Eller då man inte kunde läsa färdigt böcker. Om att inte vilja läsa. Om interaktionen mellan strukturen och mottagaren. Om nöjet.
Något som ofta slår mig är hur många av oss tycks uppskatta att prata om sitt läsande. Man vill berätta och beskriva. Tipsa andra om fantastiska böcker eller avråda om besvikelser. I bokvärlden och i bloggvärlden givetvis, men även i många andra sammanhang. Och hur sugen blir man inte på att fråga när man ser att grannen på bussen läser något man själv läst. Nå, vad tycker du om den? Har du kommit till den passagen när hon går in i hans lägenhet..? Visst är språket annorlunda? Är det den första boken av henne du läser? Och så vidare. När det kommer till läsande är vi du med varandra. Således, fortsättning följer.
Något som ofta slår mig är hur många av oss tycks uppskatta att prata om sitt läsande. Man vill berätta och beskriva. Tipsa andra om fantastiska böcker eller avråda om besvikelser. I bokvärlden och i bloggvärlden givetvis, men även i många andra sammanhang. Och hur sugen blir man inte på att fråga när man ser att grannen på bussen läser något man själv läst. Nå, vad tycker du om den? Har du kommit till den passagen när hon går in i hans lägenhet..? Visst är språket annorlunda? Är det den första boken av henne du läser? Och så vidare. När det kommer till läsande är vi du med varandra. Således, fortsättning följer.
4 kommentarer:
Ser fram emot att följa detta nya spår. För något år sedan hörde jag Gunilla Kindstrand tala om läsning, hon benämnde den som en "subversiv kraft" jag tycker om att tänka på hennes ord, på den betydelse orden ger läsningen. Ändå är det ytterst sällan min egen läsning blir så omstörtande, samtidigt som det är något av ett mål. Att finna just de böckerna.
Subversiv kraft. Jag gillar också den tanken. Samtidigt blir jag nyfiken på hur hon menade. Att hon känner att hon drabbas av en subversiv kraft när hon läser, eller läser något omstörtande? Att läsandet fungerar som en subversiv kraft i det övriga livet? Om du minns Hermia, får du gärna berätta mer. Ibland tänker jag att all god litteratur, och med god menar jag ingen särskild riktning eller estetik, kan vara något nära omsörtande, att då den inte är det är det för att jag inte givit den tillräckligt med rum. Allt för ofta är läsningen tyvärr, i mitt fall, skyndande. Det är när jag lyssnar efter och läser koncentrerat som det subversivt kraftfulla kan agera fritt. Och det är också då som läsningen blir som närmast avgörande. Visst vill man finna de omstörtande böckerna. Men också den omstörtade läsaren inom sig.
Hej igen.. Att litteratur som skyndsamt läses inte griper in på samma sätt som om den tilläts ta tid håller jag med om. Att de olika sätten vi läser på styr den läsupplevelse vi får. Mina föreläsningsanteckningar ligger på jobbet men jag har visst skrivit lite om det på bloggen min också. Så här - det "subversiva" kommer i det andra stycket (i minnet har jag nog något omtolkat Kindstrands ord):
"När jag lyssnade på Gunilla Kindstrand tidigare i höstas refererade hon till ett samtal med jag minns inte vem. De hade i alla fall kommit att tala om just berättelser och samband. Mannen hon talade med menade att den ekonomiska krisen får alla att svaja, flacka med blicken och känna sig allmänt förvirrade därför att det ännu inte finns någon berättelse om det. På samma sätt med klimathotet - det finns ingen berättelse som sätter in dess skeenden i ett sammanhang, som berättar vad som sker. Och det skrämmer oss. Vi behöver goda berättelser som håller ihop oss och världen.
När jag tittar i mina anteckningar från Kindstrands föreläsning, eller inspirerande prat, ser jag att hon inledde med att prata lite om "Drottningen vänder blad". Hon tog den som exempel på hur vi läser - vi har frångått läsning som något som gör oss till bättre människor, friskare etc. Själva nyttoaspekten är till viss del utbytt. Kindstrand pratade istället om läsningen som subversiv kraft genom vilken vi kommer i kontakt med det svarta och mörka. Läsning handlar om hur vi definierar oss själva, eller kanske att vi definierar oss själva genom det vi läser."
Tack Hermia, minst sagt intressanta vinklingar. Att vi inte kan greppa samtida omvälvande händelser pga avsaknad av historia känns rimligt, och viktigt att ha i åtanke. Jag tänker på diskussionerna kring svårigheter med historieskrivning vad gäller exemeplvis konst- och litteratur. Att det aldrig kommer att finnas En historia, hur mycket vi en försöker tycka in händelser i en sådan mall.
Vad gäller självdefinition och identifikation genom det vi läser är jag helt med. Och som du säger, mer så än någonsin. Jag har det senaste haft anledning att läsa en hel del extrem litteratur, våldsam och obehaglig sådan, men då har det varit för ett särskilt syfte. Vad gäller det vi Väljer att läsa, visst. Även om val kan kan ha både medvetna och omedvetna orsaker.
Skicka en kommentar