En vinnare från rymdens utkant.

En sådan dag. Känslan. Blod som rusar kvickare. Tid som går för långsamt och tid som går för fort och alltför snart övergår i ännu ett år av väntan. Smått desperat undrar jag hur det skall finnas någon rimlig chans att kunna koncentrera sig på arbete under förmiddagen. Omgivningen kan himla och vifta bort hur mycket de vill. Faktum kvarstår; det är årets pirrigaste dag. Spekulationerna haglar, förberedelserna är frenetiska. I dagens DN resoneras det fram och tillbaka, kritiker får önska och det blir många namn att lägga på minnet. Särskilt från Anna Hallbergs imponerade lista. Mest glädjande och tankeväckande är ändå Stefan Jonssons kolumn där han efterfrågar ett fördjupat litteraturbegrepp från Akademins håll och menar att den främsta litteraturen sällan finns i litteraturens etablerade former. Han säger: "Priset bör inte delas ut till solen i litteraturens system, utan till himlakroppen i rymdens utkant, som låter oss se världens ordning med nya ögon, och som närmare betraktad visar sig vara en annan sol." Jag har många önskningar, men tidigare år har visat att överraskningen, det okända är det guld som glimmar vackrast.