"also a journey into another time"

Låt mig låna Stefan Eklunds ord från dagens Svenska Dagbladet: "Hennes texter är detalj- och doft rika, oerhört exakta och obarmhärtigt vackra." Müller själv sägs inte fokusera det språkliga arbetet, men jag håller med Eklund om att det är där, där, det lyfter. Det är där det lyser och blir unikt. Jag är hjärtligt glad för att det blev Herta Müller igår. Jag tittar på bilderna och läser om allt ståhej som fyllde hennes eftermiddag. Och jag läser om hennes realistiska reaktion, hennes förmåga att våga vara i det som händer och faktiskt erkänna för sig själv och alla dessa förväntansfulla som vill nära henne, att hon inte kan greppa det som händer, inte kan förstå att det hänt. Hon refererar till att steka ägg, köpa potatis och att vara vanlig. Denna min helt och hållet uppriktiga glädje över den absolut prisvärda författaren hindrar mig inte, och förminskas inte heller, av att jag även håller med Stefan Eklunds vidare resonemang, nämligen att de asiatiska och arabiska språkområdena fattas oss. Vilket undergräver prisets trovärdighet. Att till exempel Fayçal Métaoui, kulturredaktör från Algeriet, säger att valet bekräftar att priset är för folk i norr är talande. Det finns ingenting som säger att det behöver vara så. All heder åt att priset fokuserar det litterärt konstfulla, fördjupar sig i verken, i att välja utan agenda. Men kännedomen om de olika litteraturerna, urvalet, utbudet är inte ofärgat. Uppenbarligen. Andra språkområden stod på tur och gör så ännu mer inför nästa år. Nu väntar ett år med Herta Müller i scenljuset, och det skall bli ett sant nöje. En läsvärd start är Müllers egna ord om erfarenheterna av "Securitate terror". Artikeln publicerades ursprungligen i juli i Die Zeit, men finns på engelska hos Sign and Sight.