Med pocketutgåvan nu landad på bokdiskarna måste jag ta mig i kragen och få Charlotte Roches Våtmarker läst. Denna äckliga vän som bränt i hyllan allt för länge. Har läst inledningen ett par gånger, under någon stulen minut då och då. Och jag vill in där, in i den skitna världen för att se vart hon tar det. Om det bara blir spektakulära chockformuleringar i fulhetens namn, eller om det gjuter fast begreppen och hamnar i parskap med kanske Acker, Carter, Cooper och Kelley? Snart vet jag.
onsdag 30 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag emotser Dina kloka tankar om denna bok, också jag känner en skräckblandad nyfikenhet inför den.
Låt oss ta tag i saken då La B. Det är kanske inte direkt så att man greppar den, och dess likar, i de stunder man vill åt en tillbakalutad, njutningsfull lästimma. Men vi får åberopa andra behov, andra läsfunktioner.
Skicka en kommentar