Om jag verkligen anstränger mig och koncentrerar mig så kan jag väl, möjligen, känna en viss förståelse för de som tycker att hennes texter är svårtillgängliga. Kryptiska och fragmentariska. Uppslitna och osammansatta. Språkligt kalla och i brist på narrativ följsamhet. Men ändå, frågar jag mig, hur bra kan det bli? Hur klart och rent, hur frågande inför vad som är? Utan att ens ha läst ännu, bara genom att hålla och ögna kommer jag i rysning av Den svarta solen. Lotta Lotass.
"78. Längs den smala, snäva, långsträckta passagen ligger fyrkantiga, tunga, sträva, ljusgrå block. Det hårda, blanka golvet täcks av jämnt rektangulära plattor som bildar ett rutat, svagt sluttande, avsmalnande fält. Väggana är av mörk, polerad, blankad, glanskad, kornig sten vars glatta, släta ytor höljs av runna, vita, matta fläckar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar